Tjejvättern
Den 9:e Juni stod jag där på startlinjen till tjejvättern. 10 MIL cykel låg framför mig. Väldigt nervös för vad jag hade gett mig in på. Ovissheten över hur vägen skulle se ut, mycket bilar? Många backar? Motvind?
Kommer jag verkligen fixa detta?
Målet med tjejvättern var just för mig att lyckas ta mig i mål.
Att kunna stärka mig själv i det jag gjorde. Jag tog mig i MÅL!!!
Dessutom på en bättre tid än vad jag hade trott. HURRA!!!
Jag hade inget tidsmål från början utan det kommer smygandes med tiden när andra undrade hur lång tid det skulle ta och jag var då tvungen att ta mig en funderare och vara realistisk för att inte sätta ett hårt krav på mig själv så jag sa minst 6 timmar.
Att jag ens stod på starlinjen är en stor vinst för mig. Så mycket ångest och oro som jag hade innan, det var längesen jag hade den mängden av det.
Hjärnspökena spelade hårt för att inte få mig att komma till start, den inre elaka rösten som malde på.
Jag vill dock inte att det gamla skiten ska få vinna och därför behöver jag gå emot det för att komma framåt.
Psykologen brukar säga att jag måste utsätta mig för ett visst obehag för att komma framåt. Ett visst obehag, ja det var inte lite obehag att ställa mig där och ha dom milen framför mig. Rädslan var enorm att jag inte skulle ta mig i mål.
Men jag gjorde det!!!
Efter detta har jag haft svårt att vara stolt över det jag gjorde. Den den inre rösten fortsätter mala på, "du kan väl ha cyklat fortare" osv. Det är till att jobba på för att inte låta den vinna.
Jag vill kunna vara stolt, jag vill kunna klappa mig på axeln för det jag gjorde.
Om inte annat var det en härlig upplevelse. Att cykla genom fina landskap, en helt fantastisk ekopark som jag gärna hade hoppat av cykeln och strosat omkring i. Det var vid ett tillfälle jag kände att nu ger jag upp. Skavsår efter nästan 7 mil. Smärta delux. Bara att hoppa av, ringa min support (maken) som kunde peppa mig. Upp på cykeln igen och använda pannbenet för att cykla in i sista depån. Där var han, min support. Lite extra kärlek, pepp, kramar och pussar, ja även lite ätbart och dryck så kunde jag trampa iväg för att göra sista sträckan mot mål.
I målet väntade både supporten, kompis och hennes sambo. Maken hade ordnat med skumpa och en cykelöl till mig. Så glad att jag faktiskt valde att kämpa på mot den psykiska ohälsan jag har och körda tjejvättern.
Sammanfattar helgen som en bra helg som jag kan se tillbaka på med glädje.
Stoltheten hoppas jag kommer sen.
Bilder finns på min instagram: annelieslivsvag
Ha en fin onsdag <3
Puss & Kram
Flashback
I måndags em/kväll så fick jag en flashback sen yngre dagar eller ja tonåren någonstanns.
Jag hade ett par svarta mjukisar på mig och skulle hjälpa gubben med att byta däck (läs, tvätta och gör annat som hör däckbyte till) Jag kom ut i tshirt och det var lite för kyligt. Går in för att hämta en tröja, har en tröja i åtanke och den hänger där jag hade hoppats på. En huvtröja som jag fick på ett av mina gamla jobb. När jag fått på mig den så inser jag hur stor jag upplever att den är. Jag tittade på storleken innan jag satte på den och det står XXL. Ja jag vet att jag har en mindre storlek nu men jag minns också hur trång den tröjan var nör jag fick den och ändå tog jag den största storleken som fanns.
Efter en stund när jag haft tröjan på mig och donat på med däcken så fick jag en flashback, det var ofta såhär jag gick eller trivdes i att gå. helsvarta kläder, byxa som tröja. Det var som att kastas tillbaka till hög och mellanstadiet.
Att bära dom kläderna var nog ett försök från min sida att gömma mig, att inte sticka ut på något sätt. Inte bli sedd och riskera något. Några elaka ord, en knuff eller något annat.
Jag kan se mönster och beteenden jag skapade på den tiden som sitter kvar än idag som jag aktivt måste jobba för att förändra. Det kan vara så lätt att gå in i gamla mönster om jag inte är medveten om hur jag gör och varför.
Igår träffade jag psykologen och det vart ganska tydligt hur jag upplevde den istuationen och vart mitt beteende kommer ifrån från början. Det är så mycket som har satt sina spår i mig. Psykologen sa det också igår att det är inte så konstigt med tanke på den bakgrund jag har.
Och det kan göra mig rätt frustrerad, att det som har hänt för så längesen fortfarande påverkar mig negativt. Jag vill inte vara utan mina erfarenheter jag har för dom har ändå gjort mig till den jag är idag men önskar att jag kommit längre i jobbet med att ändra negativa beteenden. Ännu ett misslyckande, att jag inte kommit längre. DÅLIGT! säger den där elaka rösten i huvudet.
Det där med att misslyckas pratade vi en hel del om igår. Jag har en tendens att ofta se mig själv så även om det inte är så. Det går för mig att göra rätt eller fel på olika saker eller sätt men det gäller bara mig och ingen annan. Det blev så tydligt igår när jag skulle pröva en uppgift hur jag fungerar och agerar.
Jag skulle pröva att göra en sak och jag hade verkligen så svårt för det så tårarna rann. Det tog verkligen emot att göra det och jag fixade det inte medans psykologen var där. Han gick ut ur rummet och jag provade men det kändes så fel och konstigt så jag gick tillbaka till det trygga och vana. Men jag provade iaf. Ett steg i rätt riktning. Han kom tillbaka och frågade hur det gick jag jag sa som det var, det var jobbigt men jag provade.
Att det känns konstigt och fel är i och för sig inte så konstigt när jag gör något jag inte är van vid men detta är något jag kommer behöva träna på och utmana mig för att klara av det på sikt. Men samma frustration igen, varför klarar jag inte av en sån enkel sak.
Ja jag har en del att jobba på, allt har sin tid. Jag vill och behöver jobba vidare för att bli den jag vill vara.
Nu ska jag dricka mitt kaffe innan det kallnar helt.
Ha en fin fredag =)
Puss & Kram
Vart ska jag göra av det?
Ja vart gör jag av allt som bubblar inom mig? Tankar och fundering kring olika saker?
Det är lite svårt tycker jag. Speceillt det som kan uppfattas som negativt. Jag har ändå ett behov av att lyfta det. Men med vem eller vart?
Jag är sån att jag inte vill belasta någon annan med mina bekrymmer och problem, ja det ska vara någon som möjligtvis får betalt för det, men det blir så opersonligt tycker jag. Jag skulle ändå vilja dela det med någon vän men vll inte vara en belastning som sagt. Jag tänker också att alla andra är upptagna med sitt liv och det dom har i sin vardag.
Det finns så mycket som ligger där och guppar. Rädslor, oro och en hel del annat.
När jag är sjuk och inte mår tipp topp så blir oron extra stor för att vara en belastning och sen tycker jag det är svårt hur andra reagerar på att jag är sjuk. Jag har nog för mycket erfarenhet av negativ respons som ligger i mitt undermedvetna och skapar en oro och rädsla för att säga hur jag mår och hur jag har det. För hur kommer jag bli bemött, kommer det komma kommentarer som drar mig ännu längre ner men samtidigt så jag mitt kloka jag att det kan absolut bli tvärtom. Att jag får stöd och hjälp för att komma upp och ta mig vidare framåt. Det är en balansgång det där.
Jag har några människor som valt att stanna vid min sida oavsett om jag varit frisk eller sjuk och dom är jag otroligt tacksam och rädd om.
I perioderna när jag har varit sjuk så har det försvunnit en del människor från mitt liv och det har jag förståelse för men jag kan tycka ibland att det är lite tråkigt men ändå så finns tanken att det som är meningen det blir/händer.
Efter att ha varit ute i friska luften i helgen så ser jag ut som el tomato. Jag mår för övrigt bra av att vara ute tycker jag. Mamma frågade mig igår om jag hade upplevt stress i helgen och det var vid något tillfälle men annars har jag haft det lugnt och skönt och det är nog det jag behöver just nu.
Nu ska jag strax försöka få i mig lite lunch och sen komma ut en sväng.
Må gott!
Puss och kram
Äntligen
Äntligen får jag fingrarna ur att skriva ett inlägg igen.
Nu har jag en väl fungerande dator och det underlättar verkligen för mitt skrivande. Så mycket lättare att skriva ett längre inlägg på datorn än på ipaden eller mobilen.
Som vanligt hinner det hända så mycket när det går så lång tid emellan dom gånger jag skriver.
Ett nytt år har kommit igång och det var hunnit hända mycket. Både positiva och negativa saker.
Jag har jobbat en del men även varit sjuk och är sjuk nu med men har accepterat det denna vändan och faktiskt valt att vara hemma istället för att tjura på som en envis kärring.
Min envishet har i slutet gett bakslag, men när jag väl får chansen att visa att jag faktiskt kan och har så mycket mer än sjukdomar att erbjuda så är det lätt att jag gasar på lite för mycket.
Nu hoppas jag snart att jag mår lite bättre och kan komma upp på lite stadigare ben så att jag kan göra lite saker jag längtar efter att göra.
Jag fortsätter att försöka hitta en balans mellan blodsocker och ätstörning vilket är svårt, speciellt när jag rätt ofta nu på slutet har haft svårt att äta och få i mig. Då blir det att jag petar i mig något för att få i mig något över huvud taget. Det är egentligen då jag behöver vara noga och verkligen tänka på att få i mig näringsrik och bra mat men just nu finns inte orken alltid där till det så då blir det vad det blir och det är okej.
Annars tycker jag mycket rullar på. Det har varit en liten ond cirkel med mat, sömn och motion nu ett tag. Dålig och för lite kost ger mindre ork och energi. Dålig sömn ger också lite energi och ork och mer trötthet. Ingen eller minimal motion/träning pga lite ork och energi. Jag behöver jobba lite hårdare på någon av dessa bitar för att bryta denna onda cirkel.
Jag hoppas snart kunna komma igång med det.
Jag har en del oordning på medicinerna just nu eller snarare läkarna kanske. Det blir lätt rörigt när det är så många kockar i läkelmedelsoppan som inte kommunicerar med varandra. Jag väntar på läkarsamtal nästa vecka och hoppas att det kan ge något.
Nu börjar hjärnan bli trött och jag ska vila lite. Nu hoppas jag att det snart kommer ett nytt inlägg från mig.
Ta hand om er!
Puss och kram
Jag klarade det
Jag tog mig igenom förra helgen. Den var jobbig och tuff men jag hittar alltid något sätt att ta mig igenom det som jag får till mig.
Ett sätt jag använt under många år är att äta, äta för att döva, trycka bort det jobbiga även om det bara är för stunden.
Under september månad så gjorde jag min egen utmaning med kosten. Bort med läsk, godis, fikabröd, juice, alkohol och dyl.
Det gick över förväntan. Jag är stolt över mig själv och den insats jag gjorde.
Efter denna månad så hjälpte det mig förra helgen att inte ta till något sådant för att ta mig igenom det. Det var kalas helg så det hade lätt kunnat bli att jag föll in i gamla mönster.
Men ikke!!!
Efter månaden med lite hårdare tag kring min kost så kan jag konstatera hur bra jag ändå mått till stor del. Visst har det varit tufft ibland och jag har kunnat längta efter något speciellt.
I fredags valde jag att fika tillsammans med mamma. Något jag ångrade sen. Kaffe och ett glass wienerbröd. Jag åt halva innan jag kände att det tog stopp. Efter en stund fick jag såna magkramper och mådde illa, rapade och kände för att spy. Jag kände att det inte var värt det. Usch. Ibland vill hjärnan mer än vad kroppen vill och detta är ett bra exempel. Kroppen säger, Hey- jag mår inte bra av detta men hjärnan tycker, mums- Gud så gott. Kolhydrater är för övrigt inte bra för mitt blodsocker. Jag jobbar på att få en balans mellan blodsocker och ätstörning.
Blodsocker problemet innebär att så lite kolhydrater som möjligt. Ätstörningen behöver dock alla komponenter i kosten för att inte trigga ätstörningen. Denna balansen är svår men jag jobbar vidare på den. Jag vill att båda ska bli bra.
Nu ska jag försöka göra något för att stärka mig själv.
Ha en fin söndag 😀
Puss och kram ❤️
Hjärtat går i krasch
Jag känner att mitt hjärta är i tusen bitar och det gör riktigt ont.
Att inte ha någon i närheten som kan förstå den smärta jag går igenom är tufft. När jag skulle behöva stödet som mest så är det svårt att få det.
Smärtan av alla misslyckade ivf försök är stor. Att genomgå varje försök innebär en tuff period. Mediciner och undersökningar hit och dit.
Att kastas mellan hopp och förtvivlan. Fram och tillbaka.
Längtan efter barn har funnits där så otroligt länge och ju längre tiden går så tycker jag smärtan stundtals bara blir värre och värre. Fler och fler får barn och där står jag kvar på ruta noll trots så mycket kämpande och krigande.
Jag har svårt att känna full glädje för dom runt mig som ska ha barn då en stor del av mig gråter krokodiltårar och tycker det är orättvist. Hur ska jag ta mig från den plats där jag är nu? Ja det vet jag inte just nu. Det får jag ta mig en funderare på.
Jag tänker låta tårarna rinna en stund till innan jag ska försöka bita ihop för att ta mig igenom den enorma smärta, sorg och ledsamhet jag upplever just nu.
Puss och kram
Att inte ha någon i närheten som kan förstå den smärta jag går igenom är tufft. När jag skulle behöva stödet som mest så är det svårt att få det.
Smärtan av alla misslyckade ivf försök är stor. Att genomgå varje försök innebär en tuff period. Mediciner och undersökningar hit och dit.
Att kastas mellan hopp och förtvivlan. Fram och tillbaka.
Längtan efter barn har funnits där så otroligt länge och ju längre tiden går så tycker jag smärtan stundtals bara blir värre och värre. Fler och fler får barn och där står jag kvar på ruta noll trots så mycket kämpande och krigande.
Jag har svårt att känna full glädje för dom runt mig som ska ha barn då en stor del av mig gråter krokodiltårar och tycker det är orättvist. Hur ska jag ta mig från den plats där jag är nu? Ja det vet jag inte just nu. Det får jag ta mig en funderare på.
Jag tänker låta tårarna rinna en stund till innan jag ska försöka bita ihop för att ta mig igenom den enorma smärta, sorg och ledsamhet jag upplever just nu.
Puss och kram
Avkoppling
Sitter och ser ut över poolen. Badkläder och badrock på. Öronpropparna i för att minska ljudet. Det hjälper mig av koppla av.
Att åka iväg på spa har varit väldigt avkopplande och skönt. Har ätit och druckit gott. Fått en härlig ansiktsbehandling och fått ta hand om mig själv. Detta var jag så värd. Jag har varit dålig på att ta hand om mig själv på detta sätt.
Den senaste tiden har sömnen inte varit på topp eller snarare blivit ännu sämre. Vaknade tidigt i morse med och kunde inte somna om. Istället för att bli bitter över det så drog jag på mig skorna och kunde njuta av en skön promenad i frisk fjälluft. Solen som lyste på mig från blå himmel. Njöt av den fina omgivningen och kom tillbaka till hotellet med ett leende på läpparna.
Nu ska jag fortsätta njuta av den sista tiden innan det bär av hemåt igen, fylld med positiv energi ❤️
Puss å kram hela dan 😘
Att åka iväg på spa har varit väldigt avkopplande och skönt. Har ätit och druckit gott. Fått en härlig ansiktsbehandling och fått ta hand om mig själv. Detta var jag så värd. Jag har varit dålig på att ta hand om mig själv på detta sätt.
Den senaste tiden har sömnen inte varit på topp eller snarare blivit ännu sämre. Vaknade tidigt i morse med och kunde inte somna om. Istället för att bli bitter över det så drog jag på mig skorna och kunde njuta av en skön promenad i frisk fjälluft. Solen som lyste på mig från blå himmel. Njöt av den fina omgivningen och kom tillbaka till hotellet med ett leende på läpparna.
Nu ska jag fortsätta njuta av den sista tiden innan det bär av hemåt igen, fylld med positiv energi ❤️
Puss å kram hela dan 😘
Från igenstans...
... kom dom där äckliga ätstörningstankarna. Jag ligger på soffan med benen i högläge och ätstörnings djävulen säger att jag är lat som ligger här. Jag vet att jag inte är lat. Att ligga här med benen i högläge är behandling för lymfödemet och lipödemet.
Att ligga här är också en del i att ta hand om mig själv för att det inte ska bli för mycket. Känner mig trött och slut idag. Orkar inte så mycket.
Utanför rummet hör jag skratt och prat. Jag orkar inte vara social.
Jag fick frågan om jag ville komma och fika. Nej tack. Den simpla frågan gav ätstörningsdjävulen mer ved på brasan. Klart jag inte ska fika. Då kommer jag bara bli tjockare än vad jag är. Jag känner mig tjock idag och har tittat en del på kroppen för att se hur jag faktiskt ser ut. Det har inte hjälpt, utan snarare dragit mig ännu mer ner i dåliga tankar. Någonstans kan jag ändå se att det på något sätt inte stämmer.
Jag kan inte minnas när jag hade den storlek jag har på kläderna nu. Jag minns inte heller när jag hade den här vikten.
Jag är tusan så mycket mindre nu än jag varit på många år men ändå är den där djävulen där och spelar mig ett spratt.
Jag tycker verkligen inte om det.
Det är många hjärnspöken och djävular att tampas med men jag tänker fortsätta att kämpa för min egen skull.
Efter påsken som var så har rädslan för att öka i vikt stor, jag valde att äta sånt som vanligtvis ligger utanför min Box som är okej/bra att äta. För att hjälpa denna rädsla fick jag i fredags väga mig när jag var på behandling för ätstörningen. Det hjälpte mig som tur var, vet aldrig vad den där vågen visar. Rädslan var helt obefogad. Och vad hade det egentligen gjort om den hade visat +? Känsla av misslyckande. Att jag är värdelös som inte kan äta det jag bör. Snacka om att vara hård mot mig själv. Jag är ingen robot och jag är inte sämre för att jag var utanför boxen.
En vecka senare hade jag kanske varit nere på samma utgångsvikt ändå.
Allt som händer visar sig inte på vågen heller för den delen. Kroppen omfördelas och vikten kan stå still. 1 kg fett eller 1 kg muskler väger samma men är olika stort. Jag blev frågad om jag har gått ner i vikt här i veckan och vikten för sig inte spec mkt även om andra kan uppfatta det som att jag minskat.
Jag önskar att jag kunde se mig själv med andra ögon. Någon som vill låna ut sina till mig ett tag?
Våga kämpa för det du vill och mår bra av.
Kramis
Att ligga här är också en del i att ta hand om mig själv för att det inte ska bli för mycket. Känner mig trött och slut idag. Orkar inte så mycket.
Utanför rummet hör jag skratt och prat. Jag orkar inte vara social.
Jag fick frågan om jag ville komma och fika. Nej tack. Den simpla frågan gav ätstörningsdjävulen mer ved på brasan. Klart jag inte ska fika. Då kommer jag bara bli tjockare än vad jag är. Jag känner mig tjock idag och har tittat en del på kroppen för att se hur jag faktiskt ser ut. Det har inte hjälpt, utan snarare dragit mig ännu mer ner i dåliga tankar. Någonstans kan jag ändå se att det på något sätt inte stämmer.
Jag kan inte minnas när jag hade den storlek jag har på kläderna nu. Jag minns inte heller när jag hade den här vikten.
Jag är tusan så mycket mindre nu än jag varit på många år men ändå är den där djävulen där och spelar mig ett spratt.
Jag tycker verkligen inte om det.
Det är många hjärnspöken och djävular att tampas med men jag tänker fortsätta att kämpa för min egen skull.
Efter påsken som var så har rädslan för att öka i vikt stor, jag valde att äta sånt som vanligtvis ligger utanför min Box som är okej/bra att äta. För att hjälpa denna rädsla fick jag i fredags väga mig när jag var på behandling för ätstörningen. Det hjälpte mig som tur var, vet aldrig vad den där vågen visar. Rädslan var helt obefogad. Och vad hade det egentligen gjort om den hade visat +? Känsla av misslyckande. Att jag är värdelös som inte kan äta det jag bör. Snacka om att vara hård mot mig själv. Jag är ingen robot och jag är inte sämre för att jag var utanför boxen.
En vecka senare hade jag kanske varit nere på samma utgångsvikt ändå.
Allt som händer visar sig inte på vågen heller för den delen. Kroppen omfördelas och vikten kan stå still. 1 kg fett eller 1 kg muskler väger samma men är olika stort. Jag blev frågad om jag har gått ner i vikt här i veckan och vikten för sig inte spec mkt även om andra kan uppfatta det som att jag minskat.
Jag önskar att jag kunde se mig själv med andra ögon. Någon som vill låna ut sina till mig ett tag?
Våga kämpa för det du vill och mår bra av.
Kramis
Hallongrottor
Jag gjorde hallongrotter för va 2 veckor sen. Det var första gången i mitt liv vad jag kan minnas att jag har gjort det själv. Mycket möjligt att jag gjorde det med mamma eller mormor som mindre men ja nu stod jag visst på egna ben.
Dessa hallongrotter skulle jag inte ha för eget bruk. En fin vän hade frågat om jag kunde baka åt henne. Ja och så blev det. Hade gott om tid på mig och kunde göra det en dag när jag hade energi till det.
Lagom nervös över att baka något för första gången och veta att det inte skulle vara till mig själv. Tanken fanns där att blir dom inte goda eller bra, gör jag om det igen. Den tanken säger en hel del om mig. Fröken prestations prinsessa nr 1. Blir dom inte perfekta så göra det om tills JAG är nöjd och innan jag blir nöjd, hur många gånger kan det bli? Många!!!
Men eftersom jag börjat mecka en hel del med mig själv och mina tankar bl.a. Så blev detta ett otroligt bra tillfälle att öva nya färdigheter och släppa på kraven på mig själv.
Jag gjorde hallongrotterna, olika storlekar, sprickor, för lite sylt, för mycket sylt men dom smakade okej. Ja, att kunna säga att dom var goda har jag svårt för.
Att kunna acceptera att det gör inget att dom är olika stora, sprickor i dom. Olika mängd sylt osv det är stort för mig. Att sedan kunna lämna ifrån mig dom och känna att det gjorde jag bra för att vara första gången känns skönt.
Detta är sånt ingen annan ser men jag märker och känner av det.
Små ständiga kamper. Pågående förändringar som jag jobbar på.
Att jag är begränsad i vad jag orkar och klarar av kanske hjälper mig nu i detta fall. Det tog tid att göra dom men med god planering och massa tid så går det att göra. Jag jobbar inte snabbt nu när jag gör saker och jag ska inte skynda mig heller.
Det är njutbart för mig att vara i köket och baka och laga mat.
Jag hoppas att min vän blev nöjd med grottorna och bollarna hon fick.
Nu ska jag jobba vidare med mig själv och den förändringsprocess som är i gång med mig själv. Skruva vidare för att bli mitt bästa jag.
På återhörande.
Puss å kram 😘
Dessa hallongrotter skulle jag inte ha för eget bruk. En fin vän hade frågat om jag kunde baka åt henne. Ja och så blev det. Hade gott om tid på mig och kunde göra det en dag när jag hade energi till det.
Lagom nervös över att baka något för första gången och veta att det inte skulle vara till mig själv. Tanken fanns där att blir dom inte goda eller bra, gör jag om det igen. Den tanken säger en hel del om mig. Fröken prestations prinsessa nr 1. Blir dom inte perfekta så göra det om tills JAG är nöjd och innan jag blir nöjd, hur många gånger kan det bli? Många!!!
Men eftersom jag börjat mecka en hel del med mig själv och mina tankar bl.a. Så blev detta ett otroligt bra tillfälle att öva nya färdigheter och släppa på kraven på mig själv.
Jag gjorde hallongrotterna, olika storlekar, sprickor, för lite sylt, för mycket sylt men dom smakade okej. Ja, att kunna säga att dom var goda har jag svårt för.
Att kunna acceptera att det gör inget att dom är olika stora, sprickor i dom. Olika mängd sylt osv det är stort för mig. Att sedan kunna lämna ifrån mig dom och känna att det gjorde jag bra för att vara första gången känns skönt.
Detta är sånt ingen annan ser men jag märker och känner av det.
Små ständiga kamper. Pågående förändringar som jag jobbar på.
Att jag är begränsad i vad jag orkar och klarar av kanske hjälper mig nu i detta fall. Det tog tid att göra dom men med god planering och massa tid så går det att göra. Jag jobbar inte snabbt nu när jag gör saker och jag ska inte skynda mig heller.
Det är njutbart för mig att vara i köket och baka och laga mat.
Jag hoppas att min vän blev nöjd med grottorna och bollarna hon fick.
Nu ska jag jobba vidare med mig själv och den förändringsprocess som är i gång med mig själv. Skruva vidare för att bli mitt bästa jag.
På återhörande.
Puss å kram 😘
Fredag
It's friday again! Ännu en vecka lider mot sitt slut.
Jag vet inte riktigt vart veckan tagit vägen, eller snarare. Jag tycker jag har fått väldigt lite gjort denna veckan. Kroppen har till stor del strejkat och jag har legat som jag gör nu. I soffan med noll ork och energi.
På något sätt så kan jag inte acceptera att jag är utmattad. Jag vill få saker gjorda, jag vill komma framåt men jag sitter liksom fast i betong. Frustrerad över att hjärnan inte fungerar och jag knappt minns håller på med just nu. Tappa tråden för det kom en tanke, ljud eller något annat i vägen.
Jag önskar att jag kunde stänga av hjärnan för en stund. Få total stillhet utan tusen tankar som far omkring där uppe.
Just nu är det nog lite mer än vanligt.
Idag är jag lite nervös över besöket hos sjukvården. Besök hos dietisten. Måtte jag bara slippa ställa mig på vågen. Vågen är en mojäng som jag ända sen liten inte har tyckt om. "Ställ dig på den så kan den säga om du är bra eller dålig" ja det är ett sånt förhållande jag har till den.
Vad hände med att få lita på sin egen känsla? Säg att du kliver upp på morgonen, känner dig stark, pigg, utvilad och en massa annat bra. Ställer dig på vågen och den visar 1 kg +?
Jag vet vad som händer med mig. Jag åker rakt ner. Alla dom bra känslorna jag hade försvann på nolltid och jag ännu en gång känner mig som en loser. Därför tycker jag bättre och känslan och måttband om det ska mätas. Kläder är annars ett bra verktyg.
Det går att mäta på andra sätt. Jag sover bättre, orkar mer, orkar längre, klarar nya saker osv. Varför detta tjat om våg som ska väga min massa men säger inte vad den innehåller. Min massa innehåller extra vätska som jag lägger på mig när det är varmt. Svullen delux.
Nu ska jag försöka vila hjärnan en stund innan jag behöver ringa ett samtal och påbörja veckans behandling.
C U ❤️
Puss å kram
Jag vet inte riktigt vart veckan tagit vägen, eller snarare. Jag tycker jag har fått väldigt lite gjort denna veckan. Kroppen har till stor del strejkat och jag har legat som jag gör nu. I soffan med noll ork och energi.
På något sätt så kan jag inte acceptera att jag är utmattad. Jag vill få saker gjorda, jag vill komma framåt men jag sitter liksom fast i betong. Frustrerad över att hjärnan inte fungerar och jag knappt minns håller på med just nu. Tappa tråden för det kom en tanke, ljud eller något annat i vägen.
Jag önskar att jag kunde stänga av hjärnan för en stund. Få total stillhet utan tusen tankar som far omkring där uppe.
Just nu är det nog lite mer än vanligt.
Idag är jag lite nervös över besöket hos sjukvården. Besök hos dietisten. Måtte jag bara slippa ställa mig på vågen. Vågen är en mojäng som jag ända sen liten inte har tyckt om. "Ställ dig på den så kan den säga om du är bra eller dålig" ja det är ett sånt förhållande jag har till den.
Vad hände med att få lita på sin egen känsla? Säg att du kliver upp på morgonen, känner dig stark, pigg, utvilad och en massa annat bra. Ställer dig på vågen och den visar 1 kg +?
Jag vet vad som händer med mig. Jag åker rakt ner. Alla dom bra känslorna jag hade försvann på nolltid och jag ännu en gång känner mig som en loser. Därför tycker jag bättre och känslan och måttband om det ska mätas. Kläder är annars ett bra verktyg.
Det går att mäta på andra sätt. Jag sover bättre, orkar mer, orkar längre, klarar nya saker osv. Varför detta tjat om våg som ska väga min massa men säger inte vad den innehåller. Min massa innehåller extra vätska som jag lägger på mig när det är varmt. Svullen delux.
Nu ska jag försöka vila hjärnan en stund innan jag behöver ringa ett samtal och påbörja veckans behandling.
C U ❤️
Puss å kram
Utmattad
Hur är det att vara utmattad? Att vara sjukskriven för utmattningssyndrom?
Hur jag har det och haft det finns nu till läsa på
http://www.amelia.se/artiklar/utmattade-annelie-30-jag-var-mest-ett-tomt-skal/
Där finns det mycket att läsa om utmattning. Om andra som också har det eller har haft det.
Ta hand om dig själv, du är det VIKTIGASTE 🙏🏻🌟💖
Puss å Kram ❤️
Hur jag har det och haft det finns nu till läsa på
http://www.amelia.se/artiklar/utmattade-annelie-30-jag-var-mest-ett-tomt-skal/
Där finns det mycket att läsa om utmattning. Om andra som också har det eller har haft det.
Ta hand om dig själv, du är det VIKTIGASTE 🙏🏻🌟💖
Puss å Kram ❤️
Det blir inte alltid som jag tänk mig mig....
... Ja det blir inte alltid som jag tänkt mig eller vill. Jag hade sån lust att börja skriva igen i höstas men sen kom livet ikapp mig och sög ner mig på botten rejält.
Allt annat som inte hade med överlevnad att göra blev bortprioriterat till förmån för att hitta glädjen och orken för livet igen.
Inte första gången jag var där nere på botten och ålade runt i allt det svarta, jobbiga som fanns där.
När jag har börjat reflektera kring vad mitt liv har har haft för innehåll hittills så kan jag se saker som skett nu på ett helt annat sätt och se hur jag där och då hanterade saker, eller snarare inte hanterade saker.
Saker som inte har blivit hanterade på rätt sätt ligger kvar där under ytan och gömmer sig. Kliver upp över ytan och gör sig påmind när jag minst anar det och egentligen inte har varken tid eller lust att hantera det.
Desto mer jag gräver runt i mig själv för att hitta mig själv så lär jag mig så otroligt mycket om mig själv.
Tänk vilken förmån det ändå är att få vara just jag och nu lära känna och hitta den fina tjej som bor i mitt skal.
Vilken fantastisk människa, stark och livserfaren på så många vis. Kreativ och driv.
Jag har sakta men säkert börja stå upp för mig, den jag är och mina åsikter och tankar.
Ja detta är bara början på en lång fantastisk resa på väg mot något...
Jag hoppas att jag kommer orka skriva mer snart för det är bra för mitt mående men det tar hjärnkraft att skriva och min hjärnkraft är begränsad på grund av min utmattning.
Idag vill jag använda min energi till att fira min underbara mamma.
Ett stort Grattis till alla underbara mammor där ute. ❤️
Jag hoppas jag en dag kanske ska kunna få bli en underbar mamma. Att vara ofrivilligt barnlös kan vara tufft och hårt men lärorikt och stärkande också.
Vad vill du fira denna söndag?
Puss å Kram❤️😘
Allt annat som inte hade med överlevnad att göra blev bortprioriterat till förmån för att hitta glädjen och orken för livet igen.
Inte första gången jag var där nere på botten och ålade runt i allt det svarta, jobbiga som fanns där.
När jag har börjat reflektera kring vad mitt liv har har haft för innehåll hittills så kan jag se saker som skett nu på ett helt annat sätt och se hur jag där och då hanterade saker, eller snarare inte hanterade saker.
Saker som inte har blivit hanterade på rätt sätt ligger kvar där under ytan och gömmer sig. Kliver upp över ytan och gör sig påmind när jag minst anar det och egentligen inte har varken tid eller lust att hantera det.
Desto mer jag gräver runt i mig själv för att hitta mig själv så lär jag mig så otroligt mycket om mig själv.
Tänk vilken förmån det ändå är att få vara just jag och nu lära känna och hitta den fina tjej som bor i mitt skal.
Vilken fantastisk människa, stark och livserfaren på så många vis. Kreativ och driv.
Jag har sakta men säkert börja stå upp för mig, den jag är och mina åsikter och tankar.
Ja detta är bara början på en lång fantastisk resa på väg mot något...
Jag hoppas att jag kommer orka skriva mer snart för det är bra för mitt mående men det tar hjärnkraft att skriva och min hjärnkraft är begränsad på grund av min utmattning.
Idag vill jag använda min energi till att fira min underbara mamma.
Ett stort Grattis till alla underbara mammor där ute. ❤️
Jag hoppas jag en dag kanske ska kunna få bli en underbar mamma. Att vara ofrivilligt barnlös kan vara tufft och hårt men lärorikt och stärkande också.
Vad vill du fira denna söndag?
Puss å Kram❤️😘
Oj oj oj
Ja det är otroligt längesen jag skrev något nu men jag har känt att glädjen och lusten för det har kommit tillbaka och jag ska försöka göra mer av det framåt nu sen får vi se hur det går och hur det känns.
Nu ska jag avnjuta det sista av mitt te och sedan gå till jobbet!
På återseende 👍🏻
Nu ska jag avnjuta det sista av mitt te och sedan gå till jobbet!
På återseende 👍🏻
En härlig
förra vecka måste jag säga. Hann med en hel del under slutet av veckan och avslutade den med bad och fiske i Runn i gott sällskap.
Veckan har även börjat bra. Ja tom halva veckan har redan passerat. Ett teckan på att man har det bra. Tiden går fort. Jag har hunnit med några nätter igen på jobbet. Ihelgen väntar det dag jobb. Grillning, fira mammas födelsedag. Blir säkert fler saker som hinns med. Bara man har orken.
Jag har varit väldigt trött dom senaste dagarna. Var iväg en sväng till vårdcentralen igår och lämnade urinprov för att se om jag ev hade urinvägsinfektion. Dom skickade det på odling så får vi se vad den säger.
Idag eller imorgon beroende på hur man ser det så är det dags för en ny omgång med sprutor igen. Det är inte så kul men jag hoppas att det i slut änden ska vara värt det. Till en början är det i alla fall bara en spruta/dag. Jag hoppas att det inte blir så mycket biverkningar av det. Jag vill kunna jobba som vanligt men rädd för att jag kommer få ont och inte kunna göra dom tyngre sakerna på jobbet. Men nu ska jag tänka positivt så kommer detta bli toppen.
Jag skickar en extra tanke till alla som på något sätt har blivit drabbad av dom bränder som varit dom senaste dagarna. Både den största och dom mindre i närheten.
Jag önskar er alla en underbar helg.
Puss & Kram
Veckan har även börjat bra. Ja tom halva veckan har redan passerat. Ett teckan på att man har det bra. Tiden går fort. Jag har hunnit med några nätter igen på jobbet. Ihelgen väntar det dag jobb. Grillning, fira mammas födelsedag. Blir säkert fler saker som hinns med. Bara man har orken.
Jag har varit väldigt trött dom senaste dagarna. Var iväg en sväng till vårdcentralen igår och lämnade urinprov för att se om jag ev hade urinvägsinfektion. Dom skickade det på odling så får vi se vad den säger.
Idag eller imorgon beroende på hur man ser det så är det dags för en ny omgång med sprutor igen. Det är inte så kul men jag hoppas att det i slut änden ska vara värt det. Till en början är det i alla fall bara en spruta/dag. Jag hoppas att det inte blir så mycket biverkningar av det. Jag vill kunna jobba som vanligt men rädd för att jag kommer få ont och inte kunna göra dom tyngre sakerna på jobbet. Men nu ska jag tänka positivt så kommer detta bli toppen.
Jag skickar en extra tanke till alla som på något sätt har blivit drabbad av dom bränder som varit dom senaste dagarna. Både den största och dom mindre i närheten.
Jag önskar er alla en underbar helg.
Puss & Kram
Ledigheten
Det har varit riktigt skönt att få vara ledig lite. Precis vad jag behövde kändes det som. Men nu är jag tillbaka i stan igen och på plats på jobbet.
Ullared var bra. Fick med mig en hel del hem därifrån, eller fick och fick är väl fel ord men jag köpte med mig en hel del hem då =)
Varit iväg och badat i vättern nu medans jag var ledig. Alltid kallt tycker jag innan man doppat sig men sen går det fint.
Har hunnit använda en bröllopspresent under ledigheten också. Jag och gubben fick en tält och det hade vi med oss och satte upp. Barnen använde det som koja och tyckte det var mysigt. Jag hann aldrig sova i det men det gjorde mannen och han var nöjd över att kunna sova lite svalare i denna värme som varit. Värmen som jag uppskattat.
Nästan varje dag har jag fått vara gummo till min lilla goding. Det gjorde då extra ont i hjärtat när han idag ville följa med oss hem och inte kunde göra det. Han blev så ledsen. Vi får helt enkelt planera in det sen.
Nu ska jag göra ett sista ryck på jobbet. Har en massagetid bokad kl 7.30 idag. Ska bli så härligt. Är man inte värd det bästa? Joo det är klart man är och därför försöker jag ta hand om mig själv på bästa sätt.
Ibland måste man ta vara på det som är och dom tillfällen som ges. Fick tex. äta middag med mor och far igår eftersom dom ändå var i stan, det är jag väldigt tacksam för.
Nu håller jag tummarna för fint väder senare idag. På schemat står bada med små tremänningar och deras mamma.
Trevlig fredag alla!
Puss & kram
Ullared var bra. Fick med mig en hel del hem därifrån, eller fick och fick är väl fel ord men jag köpte med mig en hel del hem då =)
Varit iväg och badat i vättern nu medans jag var ledig. Alltid kallt tycker jag innan man doppat sig men sen går det fint.
Har hunnit använda en bröllopspresent under ledigheten också. Jag och gubben fick en tält och det hade vi med oss och satte upp. Barnen använde det som koja och tyckte det var mysigt. Jag hann aldrig sova i det men det gjorde mannen och han var nöjd över att kunna sova lite svalare i denna värme som varit. Värmen som jag uppskattat.
Nästan varje dag har jag fått vara gummo till min lilla goding. Det gjorde då extra ont i hjärtat när han idag ville följa med oss hem och inte kunde göra det. Han blev så ledsen. Vi får helt enkelt planera in det sen.
Nu ska jag göra ett sista ryck på jobbet. Har en massagetid bokad kl 7.30 idag. Ska bli så härligt. Är man inte värd det bästa? Joo det är klart man är och därför försöker jag ta hand om mig själv på bästa sätt.
Ibland måste man ta vara på det som är och dom tillfällen som ges. Fick tex. äta middag med mor och far igår eftersom dom ändå var i stan, det är jag väldigt tacksam för.
Nu håller jag tummarna för fint väder senare idag. På schemat står bada med små tremänningar och deras mamma.
Trevlig fredag alla!
Puss & kram
