Kramizen

Haft två skitdagar i början på veckan men nu börjar det bli bättre.

Hade en toppen helg i Örebro om man ser till det stora hela.

Bettan har börja krångla till min besvikelse :(

En liten snabb uppdatering, nu blir det sängen så jag är laddad inför en heldag med träning imorgon.

Puss & Kram

Fick en precis nyss när jag var på väg hem. Lyssnade på karlavagnen i p4. Killen som ringde in pratade om hur han hade blivit behandlad av polisen och det kändes inte bra, det sättet han hade blivit behandlad på men det som fastnade i mina tankar i hans samtal var vad han hade gjort för sin vän.

Han hade en vän som hade problem med droger. Han såg till att ge sin vän ett alternativ, som jag förstod det så hade han ordnat det så att han kompis kunde komma in på drogavväning som jag vill kalla det och sedan även tagit ifrån honom de droger han hade vid detta tillfälle. Det är vad jag kallar en riktigt bra vän. En vän som står där trots den djupa skit man sitter i just då så står vännen kvar och håller hårt i en för att kunna hjälpa på bästa sätt.

Jag är inte säker på att det är så många som verkligen skulle göra det. Man kanske skulle vilja göra det men hur agerar man när det väl kommer till kritan?

Detta fick mina tankar att snurra vidare till mig själv. Hur många har jag som vet vad som händer i mitt liv? Som hör av sig och undrar hur jag mår och hur det går med diverse saker? Det är väldigt få. Meningen är inte att jag ska vara elak eller dyl mot någon men för mig är det inte meningen att man kanske behöver ses i flera timmar för att få reda på hur andra har det. Vi lever i ett stressat samhälle med mycket krav och mycket man ska hinna med. Man bor kanske dessutom en bit ifrån varandra så möjligheten att ses bara sådär försvinner. Då kan man enligt mig i alla fall slänga iväg ett sms eller ringa ett samtal. För mig är det viktigt att ta den lilla tid det tar att göra detta för att visa att även om vi inte ses så ofta eller kanske pratar så finns den andra i mina tankar och jag bryr mig om hur den har det och vad som händer i övrigt. Det sårar mig och gör mig ledsen när jag inser att det inte är allt för ofta det händer att någon av mina vänner bara spontant hör av sig för att checka läget.

Satt och skrev med en vän nu att om jag bara skulle försvinna hux flux. Hur lång tid skulle det gå innan just du upptäckte att jag var borta om inte någon annan sa det?

För mig är det en tankeställare och jag får mig en funderare. Hur ofta hör jag av mig till dom som jag tycker betyder något för mig? Vilka personer vill jag inte vara utan?

Ja många tankar och funderingar kan det bli. Det var något mer under dagen som blev något liknande med men det har jag tappat bort under tiden jag har skrivit.

Jag älskar beteende kursen i skolan. Där blir det mycket tankar och funderingar. Man får också göra mycket som blir konkret. Nu strax innan lovet fick vi göra en sak. Vi fick en massa kort som vi skulle ta ställning till. Dom korten med olika saker på skulle placeras i mycket viktigt, viktigt och inte alls viktigt tror jag det var och vi jobbade två och två och skulle då dessutom motivera för den andre varför vi placerade korten som vi gjorde i den specifika högen. Jättekul och nyttigt. Det är för mig spännande och intressant att höra vad andra tänker och hur dom värderar saker. En toppen bra grej att göra. Ska göra den tillsammans med andra sen tänkte jag som jag inte går i skolan med. Och btw så gillar jag min klass mycket, mycket. Snart måndag igen och tillbaka till skolan men först en välfötjänt helg.

På återhörande.

Puss & Kram

Ser fram emot helgen, på fredag bär det av till Örebro för lite egentid med maken och även umgås med svåger och hans fru. Skulle tippa på att det bl.a. blir en tur till Marieberg. Lördagkväll blir det ladiesnight, det ska bli skoj :D

Annars lunkar livet på. Har varit förkyld och inte kunnat ge 100 % i träningen och det känns väldigt trist.

Igår började jag räkna kcal igen, ska prova och se vad jag kan göra åt intaget och se om det kan få ngn effekt på vikten. Börjar bli less på att vikten står stilla eller går upp trots den ökade mängden träningen som kroppen har fått.

Och ja jag vet att muskler väger mer än fett men rätt segt då när man har med sjukvården att göra och dom endast stirrar sig blind på vikten men inte vad den innehåller :( That makes me sad.

Jag hade iaf en bra helg, den som var. Lördagen började med 6 timmar på ett älgpass. Skönt att komma ut och njuta av naturen och få massa frisk luft. Sen vart det en sväng på barnkalas och kvällen avslutades på halloween fest. Gött att vara nykter och kunna studsa upp på söndag morgon och vara pigg som en mört. På söndag fm drog jag en sväng till kyrkan och njöt av att sitta i kyrkbänken nästan en timme. For sedan till en go vän och hängde där i många timmar med henne och la familja. Verkligen en toppen terapi på många sätt och vis. Det fyllde mina batterier mycket. Det behövs inte alltid så mycket och svåra saker för att jag ska bli glad och känna mycket.

Det som känns positivt med all den tekniska sociala kontaktmöjligheten som vi har idag så är det så att det är lätt att lämna ett spår och säga att man tänker på någon eller bara fråga hur det är? Det kan iaf göra mig glad.

Jag fick några väldigt fina ord i helgen av en fin vän. Hon sa: "- Vad hade Annelie gjort i den här situationen? Tänkt positivt." Det gjorde mig glad och samtidigt rörd. Tänk att jag har haft den effekten på någon annan, kanske även på fler personer i bästa fall.

Ibland kan det kännas som jag är väldigt negativ och har mycket negativa saker ikring mig men ja mitt liv har varit tungt till och från men på något sätt så har jag kommit vidare och kämpat vidare.

" Så länge man inte ger upp har man inte förlorat" Det är något bra att ha i åtanke, alltså har jag inte förlorat, jag fortsätter att kämpa och reser mig upp efter varje gång jag har varit nere och vänt.

Nu är det dags att göra kväller. Natti natti.

Puss & Kram