Tjejvättern

Den 9:e Juni stod jag där på startlinjen till tjejvättern. 10 MIL cykel låg framför mig. Väldigt nervös för vad jag hade gett mig in på. Ovissheten över hur vägen skulle se ut, mycket bilar? Många backar? Motvind? 
Kommer jag verkligen fixa detta?
Målet med tjejvättern var just för mig att lyckas ta mig i mål.
Att kunna stärka mig själv i det jag gjorde. Jag tog mig i MÅL!!!
Dessutom på en bättre tid än vad jag hade trott. HURRA!!!
Jag hade inget tidsmål från början utan det kommer smygandes med tiden när andra undrade hur lång tid det skulle ta och jag var då tvungen att ta mig en funderare och vara realistisk för att inte sätta ett hårt krav på mig själv så jag sa minst 6 timmar.
 
Att jag ens stod på starlinjen är en stor vinst för mig. Så mycket ångest och oro som jag hade innan, det var längesen jag hade den mängden av det.
Hjärnspökena spelade hårt för att inte få mig att komma till start, den inre elaka rösten som malde på. 
Jag vill dock inte att det gamla skiten ska få vinna och därför behöver jag gå emot det för att komma framåt.
Psykologen brukar säga att jag måste utsätta mig för ett visst obehag för att komma framåt. Ett visst obehag, ja det var inte lite obehag att ställa mig där och ha dom milen framför mig. Rädslan var enorm att jag inte skulle ta mig i mål. 
Men jag gjorde det!!!
 
Efter detta har jag haft svårt att vara stolt över det jag gjorde. Den den inre rösten fortsätter mala på, "du kan väl ha cyklat fortare" osv. Det är till att jobba på för att inte låta den vinna. 
Jag vill kunna vara stolt, jag vill kunna klappa mig på axeln för det jag gjorde. 
 
Om inte annat var det en härlig upplevelse. Att cykla genom fina landskap, en helt fantastisk ekopark som jag gärna hade hoppat av cykeln och strosat omkring i. Det var vid ett tillfälle jag kände att nu ger jag upp. Skavsår efter nästan 7 mil. Smärta delux. Bara att hoppa av, ringa min support (maken) som kunde peppa mig. Upp på cykeln igen och använda pannbenet för att cykla in i sista depån. Där var han, min support. Lite extra kärlek, pepp, kramar och pussar, ja även lite ätbart och dryck så kunde jag trampa iväg för att göra sista sträckan mot mål.
I målet väntade både supporten, kompis och hennes sambo. Maken hade ordnat med skumpa och en cykelöl till mig. Så glad att jag faktiskt valde att kämpa på mot den psykiska ohälsan jag har och körda tjejvättern.
Sammanfattar helgen som en bra helg som jag kan se tillbaka på med glädje.
Stoltheten hoppas jag kommer sen.
 
Bilder finns på min instagram: annelieslivsvag
 
Ha en fin onsdag <3
 
Puss & Kram
 

Flashback

I måndags em/kväll så fick jag en flashback sen yngre dagar eller ja tonåren någonstanns. 
Jag hade ett par svarta mjukisar på mig och skulle hjälpa gubben med att byta däck (läs, tvätta och gör annat som hör däckbyte till) Jag kom ut i tshirt och det var lite för kyligt. Går in för att hämta en tröja, har en tröja i åtanke och den hänger där jag hade hoppats på. En huvtröja som jag fick på ett av mina gamla jobb. När jag fått på mig den så inser jag hur stor jag upplever att den är. Jag tittade på storleken innan jag satte på den och det står XXL. Ja jag vet att jag har en mindre storlek nu men jag minns också hur trång den tröjan var nör jag fick den och ändå tog jag den största storleken som fanns. 
 
Efter en stund när jag haft tröjan på mig och donat på med däcken så fick jag en flashback, det var ofta såhär jag gick eller trivdes i att gå. helsvarta kläder, byxa som tröja. Det var som att kastas tillbaka till hög och mellanstadiet. 
Att bära dom kläderna var nog ett försök från min sida att gömma mig, att inte sticka ut på något sätt. Inte bli sedd och riskera något. Några elaka ord, en knuff eller något annat. 
Jag kan se mönster och beteenden jag skapade på den tiden som sitter kvar än idag som jag aktivt måste jobba för att förändra. Det kan vara så lätt att gå in i gamla mönster om jag inte är medveten om hur jag gör och varför.
 
Igår träffade jag psykologen och det vart ganska tydligt hur jag upplevde den istuationen och vart mitt beteende kommer ifrån från början. Det är så mycket som har satt sina spår i mig. Psykologen sa det också igår att det är inte så konstigt med tanke på den bakgrund jag har. 
Och det kan göra mig rätt frustrerad, att det som har hänt för så längesen fortfarande påverkar mig negativt. Jag vill inte vara utan mina erfarenheter jag har för dom har ändå gjort mig till den jag är idag men önskar att jag kommit längre i jobbet med att ändra negativa beteenden. Ännu ett misslyckande, att jag inte kommit längre. DÅLIGT! säger den där elaka rösten i huvudet.
Det där med att misslyckas pratade vi en hel del om igår. Jag har en tendens att ofta se mig själv så även om det inte är så. Det går för mig att göra rätt eller fel på olika saker eller sätt men det gäller bara mig och ingen annan. Det blev så tydligt igår när jag skulle pröva en uppgift hur jag fungerar och agerar. 
 
Jag skulle pröva att göra en sak och jag hade verkligen så svårt för det så tårarna rann. Det tog verkligen emot att göra det och jag fixade det inte medans psykologen var där. Han gick ut ur rummet och jag provade men det kändes så fel och konstigt så jag gick tillbaka till det trygga och vana. Men jag provade iaf. Ett steg i rätt riktning. Han kom tillbaka och frågade hur det gick jag jag sa som det var, det var jobbigt men jag provade. 
Att det känns konstigt och fel är i och för sig inte så konstigt när jag gör något jag inte är van vid men detta är något jag kommer behöva träna på och utmana mig för att klara av det på sikt. Men samma frustration igen, varför klarar jag inte av en sån enkel sak. 
Ja jag har en del att jobba på, allt har sin tid. Jag vill och behöver jobba vidare för att bli den jag vill vara.
 
Nu ska jag dricka mitt kaffe innan det kallnar helt.
 
Ha en fin fredag =)
 
Puss & Kram

Vart ska jag göra av det?

Ja vart gör jag av allt som bubblar inom mig? Tankar och fundering kring olika saker?
Det är lite svårt tycker jag. Speceillt det som kan uppfattas som negativt. Jag har ändå ett behov av att lyfta det. Men med vem eller vart?
Jag är sån att jag inte vill belasta någon annan med mina bekrymmer och problem, ja det ska vara någon som möjligtvis får betalt för det, men det blir så opersonligt tycker jag. Jag skulle ändå vilja dela det med någon vän men vll inte vara en belastning som sagt. Jag tänker också att alla andra är upptagna med sitt liv och det dom har i sin vardag.
 
Det finns så mycket som ligger där och guppar. Rädslor, oro och en hel del annat. 
När jag är sjuk och inte mår tipp topp så blir oron extra stor för att vara en belastning och sen tycker jag det är svårt hur andra reagerar på att jag är sjuk. Jag har nog för mycket erfarenhet av negativ respons som ligger i mitt undermedvetna och skapar en oro och rädsla för att säga hur jag mår och hur jag har det. För hur kommer jag bli bemött, kommer det komma kommentarer som drar mig ännu längre ner men samtidigt så jag mitt kloka jag att det kan absolut bli tvärtom. Att jag får stöd och hjälp för att komma upp och ta mig vidare framåt. Det är en balansgång det där.
Jag har några människor som valt att stanna vid min sida oavsett om jag varit frisk eller sjuk och dom är jag otroligt tacksam och rädd om.
I perioderna när jag har varit sjuk så har det försvunnit en del människor från mitt liv och det har jag förståelse för men jag kan tycka ibland att det är lite tråkigt men ändå så finns tanken att det som är meningen det blir/händer.
 
Efter att ha varit ute i friska luften i helgen så ser jag ut som el tomato. Jag mår för övrigt bra av att vara ute tycker jag. Mamma frågade mig igår om jag hade upplevt stress i helgen och det var vid något tillfälle men annars har jag haft det lugnt och skönt och det är nog det jag behöver just nu.
 
Nu ska jag strax försöka få i mig lite lunch och sen komma ut en sväng.
 
Må gott!
 
Puss och kram

Äntligen

Äntligen får jag fingrarna ur att skriva ett inlägg igen.
Nu har jag en väl fungerande dator och det underlättar verkligen för mitt skrivande. Så mycket lättare att skriva ett längre inlägg på datorn än på ipaden eller mobilen.
 
Som vanligt hinner det hända så mycket när det går så lång tid emellan dom gånger jag skriver.
 
Ett nytt år har kommit igång och det var hunnit hända mycket. Både positiva och negativa saker.
Jag har jobbat en del men även varit sjuk och är sjuk nu med men har accepterat det denna vändan och faktiskt valt att vara hemma istället för att tjura på som en envis kärring.
Min envishet har i slutet gett bakslag, men när jag väl får chansen att visa att jag faktiskt kan och har så mycket mer än sjukdomar att erbjuda så är det lätt att jag gasar på lite för mycket.
Nu hoppas jag snart att jag mår lite bättre och kan komma upp på lite stadigare ben så att jag kan göra lite saker jag längtar efter att göra.
 
Jag fortsätter att försöka hitta en balans mellan blodsocker och ätstörning vilket är svårt, speciellt när jag rätt ofta nu på slutet har haft svårt att äta och få i mig. Då blir det att jag petar i mig något för att få i mig något över huvud taget. Det är egentligen då jag behöver vara noga och verkligen tänka på att få i mig näringsrik och bra mat men just nu finns inte orken alltid där till det så då blir det vad det blir och det är okej.
 
Annars tycker jag mycket rullar på. Det har varit en liten ond cirkel med mat, sömn och motion nu ett tag. Dålig och för lite kost ger mindre ork och energi. Dålig sömn ger också lite energi och ork och mer trötthet. Ingen eller minimal motion/träning pga lite ork och energi. Jag behöver jobba lite hårdare på någon av dessa bitar för att bryta denna onda cirkel.
Jag hoppas snart kunna komma igång med det.
 
Jag har en del oordning på medicinerna just nu eller snarare läkarna kanske. Det blir lätt rörigt när det är så många kockar i läkelmedelsoppan som inte kommunicerar med varandra. Jag väntar på läkarsamtal nästa vecka och hoppas att det kan ge något.
 
Nu börjar hjärnan bli trött och jag ska vila lite. Nu hoppas jag att det snart kommer ett nytt inlägg från mig.
 
Ta hand om er!
 
Puss och kram
  

Jag klarade det

Jag tog mig igenom förra helgen. Den var jobbig och tuff men jag hittar alltid något sätt att ta mig igenom det som jag får till mig.

Ett sätt jag använt under många år är att äta, äta för att döva, trycka bort det jobbiga även om det bara är för stunden.
Under september månad så gjorde jag min egen utmaning med kosten. Bort med läsk, godis, fikabröd, juice, alkohol och dyl.
Det gick över förväntan. Jag är stolt över mig själv och den insats jag gjorde.
Efter denna månad så hjälpte det mig förra helgen att inte ta till något sådant för att ta mig igenom det. Det var kalas helg så det hade lätt kunnat bli att jag föll in i gamla mönster.
Men ikke!!!

Efter månaden med lite hårdare tag kring min kost så kan jag konstatera hur bra jag ändå mått till stor del. Visst har det varit tufft ibland och jag har kunnat längta efter något speciellt.

I fredags valde jag att fika tillsammans med mamma. Något jag ångrade sen. Kaffe och ett glass wienerbröd. Jag åt halva innan jag kände att det tog stopp. Efter en stund fick jag såna magkramper och mådde illa, rapade och kände för att spy. Jag kände att det inte var värt det. Usch. Ibland vill hjärnan mer än vad kroppen vill och detta är ett bra exempel. Kroppen säger, Hey- jag mår inte bra av detta men hjärnan tycker, mums- Gud så gott. Kolhydrater är för övrigt inte bra för mitt blodsocker. Jag jobbar på att få en balans mellan blodsocker och ätstörning.

Blodsocker problemet innebär att så lite kolhydrater som möjligt. Ätstörningen behöver dock alla komponenter i kosten för att inte trigga ätstörningen. Denna balansen är svår men jag jobbar vidare på den. Jag vill att båda ska bli bra.

Nu ska jag försöka göra något för att stärka mig själv.

Ha en fin söndag 😀

Puss och kram ❤️


Hjärtat går i krasch

Jag känner att mitt hjärta är i tusen bitar och det gör riktigt ont.
Att inte ha någon i närheten som kan förstå den smärta jag går igenom är tufft. När jag skulle behöva stödet som mest så är det svårt att få det.

Smärtan av alla misslyckade ivf försök är stor. Att genomgå varje försök innebär en tuff period. Mediciner och undersökningar hit och dit.
Att kastas mellan hopp och förtvivlan. Fram och tillbaka.

Längtan efter barn har funnits där så otroligt länge och ju längre tiden går så tycker jag smärtan stundtals bara blir värre och värre. Fler och fler får barn och där står jag kvar på ruta noll trots så mycket kämpande och krigande.
Jag har svårt att känna full glädje för dom runt mig som ska ha barn då en stor del av mig gråter krokodiltårar och tycker det är orättvist. Hur ska jag ta mig från den plats där jag är nu? Ja det vet jag inte just nu. Det får jag ta mig en funderare på.
Jag tänker låta tårarna rinna en stund till innan jag ska försöka bita ihop för att ta mig igenom den enorma smärta, sorg och ledsamhet jag upplever just nu.

Puss och kram

Avkoppling

Sitter och ser ut över poolen. Badkläder och badrock på. Öronpropparna i för att minska ljudet. Det hjälper mig av koppla av.

Att åka iväg på spa har varit väldigt avkopplande och skönt. Har ätit och druckit gott. Fått en härlig ansiktsbehandling och fått ta hand om mig själv. Detta var jag så värd. Jag har varit dålig på att ta hand om mig själv på detta sätt.

Den senaste tiden har sömnen inte varit på topp eller snarare blivit ännu sämre. Vaknade tidigt i morse med och kunde inte somna om. Istället för att bli bitter över det så drog jag på mig skorna och kunde njuta av en skön promenad i frisk fjälluft. Solen som lyste på mig från blå himmel. Njöt av den fina omgivningen och kom tillbaka till hotellet med ett leende på läpparna.

Nu ska jag fortsätta njuta av den sista tiden innan det bär av hemåt igen, fylld med positiv energi ❤️

Puss å kram hela dan 😘

Från igenstans...

... kom dom där äckliga ätstörningstankarna. Jag ligger på soffan med benen i högläge och ätstörnings djävulen säger att jag är lat som ligger här. Jag vet att jag inte är lat. Att ligga här med benen i högläge är behandling för lymfödemet och lipödemet.
Att ligga här är också en del i att ta hand om mig själv för att det inte ska bli för mycket. Känner mig trött och slut idag. Orkar inte så mycket.

Utanför rummet hör jag skratt och prat. Jag orkar inte vara social.
Jag fick frågan om jag ville komma och fika. Nej tack. Den simpla frågan gav ätstörningsdjävulen mer ved på brasan. Klart jag inte ska fika. Då kommer jag bara bli tjockare än vad jag är. Jag känner mig tjock idag och har tittat en del på kroppen för att se hur jag faktiskt ser ut. Det har inte hjälpt, utan snarare dragit mig ännu mer ner i dåliga tankar. Någonstans kan jag ändå se att det på något sätt inte stämmer.
Jag kan inte minnas när jag hade den storlek jag har på kläderna nu. Jag minns inte heller när jag hade den här vikten.
Jag är tusan så mycket mindre nu än jag varit på många år men ändå är den där djävulen där och spelar mig ett spratt.
Jag tycker verkligen inte om det.
Det är många hjärnspöken och djävular att tampas med men jag tänker fortsätta att kämpa för min egen skull.

Efter påsken som var så har rädslan för att öka i vikt stor, jag valde att äta sånt som vanligtvis ligger utanför min Box som är okej/bra att äta. För att hjälpa denna rädsla fick jag i fredags väga mig när jag var på behandling för ätstörningen. Det hjälpte mig som tur var, vet aldrig vad den där vågen visar. Rädslan var helt obefogad. Och vad hade det egentligen gjort om den hade visat +? Känsla av misslyckande. Att jag är värdelös som inte kan äta det jag bör. Snacka om att vara hård mot mig själv. Jag är ingen robot och jag är inte sämre för att jag var utanför boxen.
En vecka senare hade jag kanske varit nere på samma utgångsvikt ändå.

Allt som händer visar sig inte på vågen heller för den delen. Kroppen omfördelas och vikten kan stå still. 1 kg fett eller 1 kg muskler väger samma men är olika stort. Jag blev frågad om jag har gått ner i vikt här i veckan och vikten för sig inte spec mkt även om andra kan uppfatta det som att jag minskat.
Jag önskar att jag kunde se mig själv med andra ögon. Någon som vill låna ut sina till mig ett tag?

Våga kämpa för det du vill och mår bra av.

Kramis



Fredag

It's friday again! Ännu en vecka lider mot sitt slut.
Jag vet inte riktigt vart veckan tagit vägen, eller snarare. Jag tycker jag har fått väldigt lite gjort denna veckan. Kroppen har till stor del strejkat och jag har legat som jag gör nu. I soffan med noll ork och energi.
På något sätt så kan jag inte acceptera att jag är utmattad. Jag vill få saker gjorda, jag vill komma framåt men jag sitter liksom fast i betong. Frustrerad över att hjärnan inte fungerar och jag knappt minns håller på med just nu. Tappa tråden för det kom en tanke, ljud eller något annat i vägen.

Jag önskar att jag kunde stänga av hjärnan för en stund. Få total stillhet utan tusen tankar som far omkring där uppe.
Just nu är det nog lite mer än vanligt.

Idag är jag lite nervös över besöket hos sjukvården. Besök hos dietisten. Måtte jag bara slippa ställa mig på vågen. Vågen är en mojäng som jag ända sen liten inte har tyckt om. "Ställ dig på den så kan den säga om du är bra eller dålig" ja det är ett sånt förhållande jag har till den.
Vad hände med att få lita på sin egen känsla? Säg att du kliver upp på morgonen, känner dig stark, pigg, utvilad och en massa annat bra. Ställer dig på vågen och den visar 1 kg +?
Jag vet vad som händer med mig. Jag åker rakt ner. Alla dom bra känslorna jag hade försvann på nolltid och jag ännu en gång känner mig som en loser. Därför tycker jag bättre och känslan och måttband om det ska mätas. Kläder är annars ett bra verktyg.
Det går att mäta på andra sätt. Jag sover bättre, orkar mer, orkar längre, klarar nya saker osv. Varför detta tjat om våg som ska väga min massa men säger inte vad den innehåller. Min massa innehåller extra vätska som jag lägger på mig när det är varmt. Svullen delux.

Nu ska jag försöka vila hjärnan en stund innan jag behöver ringa ett samtal och påbörja veckans behandling.

C U ❤️

Puss å kram

Utmattad

Hur är det att vara utmattad? Att vara sjukskriven för utmattningssyndrom?
Hur jag har det och haft det finns nu till läsa på

http://www.amelia.se/artiklar/utmattade-annelie-30-jag-var-mest-ett-tomt-skal/

Där finns det mycket att läsa om utmattning. Om andra som också har det eller har haft det.

Ta hand om dig själv, du är det VIKTIGASTE 🙏🏻🌟💖

Puss å Kram ❤️

Det blir inte alltid som jag tänk mig mig....

... Ja det blir inte alltid som jag tänkt mig eller vill. Jag hade sån lust att börja skriva igen i höstas men sen kom livet ikapp mig och sög ner mig på botten rejält.
Allt annat som inte hade med överlevnad att göra blev bortprioriterat till förmån för att hitta glädjen och orken för livet igen.
Inte första gången jag var där nere på botten och ålade runt i allt det svarta, jobbiga som fanns där.

När jag har börjat reflektera kring vad mitt liv har har haft för innehåll hittills så kan jag se saker som skett nu på ett helt annat sätt och se hur jag där och då hanterade saker, eller snarare inte hanterade saker.
Saker som inte har blivit hanterade på rätt sätt ligger kvar där under ytan och gömmer sig. Kliver upp över ytan och gör sig påmind när jag minst anar det och egentligen inte har varken tid eller lust att hantera det.
Desto mer jag gräver runt i mig själv för att hitta mig själv så lär jag mig så otroligt mycket om mig själv.
Tänk vilken förmån det ändå är att få vara just jag och nu lära känna och hitta den fina tjej som bor i mitt skal.
Vilken fantastisk människa, stark och livserfaren på så många vis. Kreativ och driv.
Jag har sakta men säkert börja stå upp för mig, den jag är och mina åsikter och tankar.

Ja detta är bara början på en lång fantastisk resa på väg mot något...

Jag hoppas att jag kommer orka skriva mer snart för det är bra för mitt mående men det tar hjärnkraft att skriva och min hjärnkraft är begränsad på grund av min utmattning.

Idag vill jag använda min energi till att fira min underbara mamma.

Ett stort Grattis till alla underbara mammor där ute. ❤️

Jag hoppas jag en dag kanske ska kunna få bli en underbar mamma. Att vara ofrivilligt barnlös kan vara tufft och hårt men lärorikt och stärkande också.

Vad vill du fira denna söndag?

Puss å Kram❤️😘

Oj oj oj

Ja det är otroligt längesen jag skrev något nu men jag har känt att glädjen och lusten för det har kommit tillbaka och jag ska försöka göra mer av det framåt nu sen får vi se hur det går och hur det känns.

Nu ska jag avnjuta det sista av mitt te och sedan gå till jobbet!

På återseende 👍🏻

En härlig

förra vecka måste jag säga. Hann med en hel del under slutet av veckan och avslutade den med bad och fiske i Runn i gott sällskap.

Veckan har även börjat bra. Ja tom halva veckan har redan passerat. Ett teckan på att man har det bra. Tiden går fort. Jag har hunnit med några nätter igen på jobbet. Ihelgen väntar det dag jobb. Grillning, fira mammas födelsedag. Blir säkert fler saker som hinns med. Bara man har orken.
Jag har varit väldigt trött dom senaste dagarna. Var iväg en sväng till vårdcentralen igår och lämnade urinprov för att se om jag ev hade urinvägsinfektion. Dom skickade det på odling så får vi se vad den säger.

Idag eller imorgon beroende på hur man ser det så är det dags för en ny omgång med sprutor igen. Det är inte så kul men jag hoppas att det i slut änden ska vara värt det. Till en början är det i alla fall bara en spruta/dag. Jag hoppas att det inte blir så mycket biverkningar av det. Jag vill kunna jobba som vanligt men rädd för att jag kommer få ont och inte kunna göra dom tyngre sakerna på jobbet. Men nu ska jag tänka positivt så kommer detta bli toppen.


Jag skickar en extra tanke till alla som på något sätt har blivit drabbad av dom bränder som varit dom senaste dagarna. Både den största och dom mindre i närheten.

Jag önskar er alla en underbar helg.

Puss & Kram

Ledigheten

Det har varit riktigt skönt att få vara ledig lite. Precis vad jag behövde kändes det som. Men nu är jag tillbaka i stan igen och på plats på jobbet.

Ullared var bra. Fick med mig en hel del hem därifrån, eller fick och fick är väl fel ord men jag köpte med mig en hel del hem då =)

Varit iväg och badat i vättern nu medans jag var ledig. Alltid kallt tycker jag innan man doppat sig men sen går det fint.
Har hunnit använda en bröllopspresent under ledigheten också. Jag och gubben fick en tält och det hade vi med oss och satte upp. Barnen använde det som koja och tyckte det var mysigt. Jag hann aldrig sova i det men det gjorde mannen och han var nöjd över att kunna sova lite svalare i denna värme som varit. Värmen som jag uppskattat.

Nästan varje dag har jag fått vara gummo till min lilla goding. Det gjorde då extra ont i hjärtat när han idag ville följa med oss hem och inte kunde göra det. Han blev så ledsen. Vi får helt enkelt planera in det sen.

Nu ska jag göra ett sista ryck på jobbet. Har en massagetid bokad kl 7.30 idag. Ska bli så härligt. Är man inte värd det bästa? Joo det är klart man är och därför försöker jag ta hand om mig själv på bästa sätt.

Ibland måste man ta vara på det som är och dom tillfällen som ges. Fick tex. äta middag med mor och far igår eftersom dom ändå var i stan, det är jag väldigt tacksam för.

Nu håller jag tummarna för fint väder senare idag. På schemat står bada med små tremänningar och deras mamma.

Trevlig fredag alla!

Puss & kram

Lite ledigt

väntar när jag kliver av detta arbetspass. Då är jag ledig tills torsdag kväll. Jobbar natt igen då och börjar kl 21.

Ledigheten känns välkommen och det ska bli skönt att få vara ledig även om det finns saker planerade unden tiden nu. Ett besök på Ullared tex :-D

Fredag idag, jag skriver idag eftersom kl är efter 00 och det är dessutom löningsdag. Alltid blir man glad för det. Har betalt räkningarna redan och det känns väldigt skönt.

Idag är det 4 år sen jag blev gummo till Alvin, tänk vad tiden går fort. Jag får träffa den lilla godingen snart. Det ser jag verkligen fram emot.

Nää nu kallar plikten igen.
Ha en härlig fredag, jag hoppas på sol idag :D

Puss & kram

Oj oj oj

Insåg nu att det verkligen var en evighet sen jag skrev något sist. Jag är inte så bra på att skriva ofta men man kan inte vara bäst på allt.

Eftersom det är 5 månader drygt sen jag skrev något sist så har det hänt en del.

Skrev sist om att det inte blev något från frysen sist och det som fanns i frysen har nu blivit använt men den lyckan blev kortvarig. Påsken blev lite jobbig pga det men bara att se det positiva i det och jag är inte helt kört, Det funkar iaf =)

Jag har hunnit byta jobb och har numera krypavstånd till jobbet på lasarettet i stan. Nu är jag undersköterska. Blev erbjunden ett sommarvik på 100 % och kände att det villa jag ha. Och innan midsommar kom den glada nyheten att jag fick en fast tjänst efter sommaren om jag ville ha den och det kunde jag verkligen inte säga nej till. Tjoho!

I slutet på maj firade jag gubben min som fyllde 40 år! Ja han ville inte ha någe kalas eller så men han fick en liten tillställning med familj och några släktingar som han blev glad för. Grattis igen hjärtat.

Trots att jag jobbar hela sommaren så tycker jag inte att det går någon större nöd på mig. Jag hinner umgås med vänner och familj, göra roliga saker och ta hand om mig själv.
Har fått flera nya vänner genom mitt nya jobb och det är så kul.
Som jag har kämpat med allt det gamla och jobbiga i mitt liv så ger det nu resultat och jag är stolt över mig själv.

Det finns fortfarande en del av sommaren framför mig och er alla. Sen kommer hösten och jag börjar försöka hitta saker att se fram emot. Något jag ser fram emot är att följa gubben ut på älgjakt någon helg när jag är ledig.
Ska sätta upp nya mål att kämpa för. Utan förändring blir resultatet alltid det samma. Det är bra att tänka på.

Ha en underbar tisdag =)

Puss & Kram


Det blev inget

idag på em från frysen. Allt är avblåst från kliniken och det är bara att vänta.
Fan jag tycker inte om att vänta. Hela tiden vänta. Än på det ena och än på andra.
Känner mig ledsen just nu men funkar inte att vara ledsen på jobbet när man sitter i tlf hela dagarna. Får tillåta mig att vara den sen idag.

Nu ska jag försöka orka mig igenom detta bakslag och försöka ta nya tag.

Ha en underdag fredag, för det är ju ändå fredag. Veckans sista arbetsdag om man inte har ett helgarbete.


Puss & Kram

lidt af hvert

Ja lite blandat inlägg.

Nu är mello kalaset igång igen och jag tittade i lördags. Hittade några jag tyckte mer om. Men så ska det väl vara, skulle vara svårare om alla var lika bra.

Ute är det lite slask plask väder eller som jag kallar det, sthlms vinter.
I dont lite that.
Ska det vara vinter så ska det annars får det vara.

Denna veckan har redan passerat halva tiden och tycker jag hunnit med en del i alla fall. Att vara sjuk eller det är jag fortfarande än.
I tisdags var vi till Leksand på hockey, leksand vann matchen men jag tycker inte dom förtjänade det.
Igår onsdag var tvättkväll eller jobbet så ja.
Ikväll blir det nog lite fix av diverse slag, fixa gröt inför helgens besök som vi ska göra i Karlstad. Och gröt är inte det man äter utan det man ger någon när dom fått barn.

Imorgon är det speciell dag, jag är nervös för den men jag hoppas det ska gå bra. Ska besöka kliniken och se om det finns något bra i frysen till oss. Jag hoppas att det går vägen den här gången.
Annars måste vi börja om hela processen från början :/

Nu ska jag lyssna på en favorit från mello. Linus Svenning.

Ha det gött!

Puss & Kram

Vad härligt

det är när man känner att man mår bra och det mesta flyter på bra.
 
Jobbet går bra och det nya jag lär mig går och rätt håll. Man är glad när man vaknar
och tycker det är roligt att gå till jobbet.
 
Man blir ännu gladre av en bra låt på radion. Något bra man får höra om det jobb man gör eller hur man ser ut. Big SMILE =)
 
Man ska fylla vardagen med så mycket bra som möjligt och det behöver inte alltid vara det stora. Det finns oftast så mycker små saker som gör en glad. Som en bra låt på radio, ett sms, ett leende, ett hej osv.
Fundera över vad det lilla som gör dig glad kan vara? Vad kan du göra för att göra någon annan glad?
 
Jag har på mitt skrivbord ställt ditt en liten blomma eller det är en bambupinne. Den är grön och fin, ger lite liv och får mig att må bra. Satt upp lite kort och en fin teckning för att göra min arbetsplats trevlig. Jag tanker såhår, hur manga timmar spenderar jag inte på jobbet så varför ska man inte ha det bra där och trivas?
 
Första månaden på 2014 har passerat och jag har fyllt den med nya uppgifter på jobbet, en del hockey besök, kalas och tid för nära och kära. Det är det som tagit mest plats den här månaden.
Nästa månad är precis bakom hornet och det kommer bli mera hockey, lite mer kalas. besök hos vänner och självklart jobb. Det jag hoppas komma igång med är träningen. Jag vet hur mycket bra som kommer ut ur den.
Känner dock att jag håller på att bli förkyld men för att mota den så är det te med honung som gäller =)
 
Nu ska jag jobba vidare så att helgen kommer snart.
 
Som jag sager på jobbet idag. "Go weekend"
 
Puss & Kram

Ännu en natt

på jobbet. Och det går riktigt bra tycker jag.
Det är lugnt på natten om jag jämför med hur det är att jobba på dagen.
Snart har 5 arbetstimmar passerat och det är då bara 5 timmar kvar tills jag får styra kosan hem mot sängen för några timmars sömn.
Ja det blir inte allt för mycket gjort denna arbetsvecka när jag jobbar natt. När denna natten är klar så är det en veckas ledigt från arbetet men ändå massor inplanerat den veckan.
Tror det är något varje dag om jag inte minns fel. Jag ser fram emot den veckan. Ska försöka ordna med lite andra saker utöver det som är inplanerat.

Nu blir det en kopp kaffe och fortsätta jobba. Trevligt natt =)

Puss & Kram

Tidigare inlägg