Hallongrottor
Jag gjorde hallongrotter för va 2 veckor sen. Det var första gången i mitt liv vad jag kan minnas att jag har gjort det själv. Mycket möjligt att jag gjorde det med mamma eller mormor som mindre men ja nu stod jag visst på egna ben.
Dessa hallongrotter skulle jag inte ha för eget bruk. En fin vän hade frågat om jag kunde baka åt henne. Ja och så blev det. Hade gott om tid på mig och kunde göra det en dag när jag hade energi till det.
Lagom nervös över att baka något för första gången och veta att det inte skulle vara till mig själv. Tanken fanns där att blir dom inte goda eller bra, gör jag om det igen. Den tanken säger en hel del om mig. Fröken prestations prinsessa nr 1. Blir dom inte perfekta så göra det om tills JAG är nöjd och innan jag blir nöjd, hur många gånger kan det bli? Många!!!
Men eftersom jag börjat mecka en hel del med mig själv och mina tankar bl.a. Så blev detta ett otroligt bra tillfälle att öva nya färdigheter och släppa på kraven på mig själv.
Jag gjorde hallongrotterna, olika storlekar, sprickor, för lite sylt, för mycket sylt men dom smakade okej. Ja, att kunna säga att dom var goda har jag svårt för.
Att kunna acceptera att det gör inget att dom är olika stora, sprickor i dom. Olika mängd sylt osv det är stort för mig. Att sedan kunna lämna ifrån mig dom och känna att det gjorde jag bra för att vara första gången känns skönt.
Detta är sånt ingen annan ser men jag märker och känner av det.
Små ständiga kamper. Pågående förändringar som jag jobbar på.
Att jag är begränsad i vad jag orkar och klarar av kanske hjälper mig nu i detta fall. Det tog tid att göra dom men med god planering och massa tid så går det att göra. Jag jobbar inte snabbt nu när jag gör saker och jag ska inte skynda mig heller.
Det är njutbart för mig att vara i köket och baka och laga mat.
Jag hoppas att min vän blev nöjd med grottorna och bollarna hon fick.
Nu ska jag jobba vidare med mig själv och den förändringsprocess som är i gång med mig själv. Skruva vidare för att bli mitt bästa jag.
På återhörande.
Puss å kram 😘
Dessa hallongrotter skulle jag inte ha för eget bruk. En fin vän hade frågat om jag kunde baka åt henne. Ja och så blev det. Hade gott om tid på mig och kunde göra det en dag när jag hade energi till det.
Lagom nervös över att baka något för första gången och veta att det inte skulle vara till mig själv. Tanken fanns där att blir dom inte goda eller bra, gör jag om det igen. Den tanken säger en hel del om mig. Fröken prestations prinsessa nr 1. Blir dom inte perfekta så göra det om tills JAG är nöjd och innan jag blir nöjd, hur många gånger kan det bli? Många!!!
Men eftersom jag börjat mecka en hel del med mig själv och mina tankar bl.a. Så blev detta ett otroligt bra tillfälle att öva nya färdigheter och släppa på kraven på mig själv.
Jag gjorde hallongrotterna, olika storlekar, sprickor, för lite sylt, för mycket sylt men dom smakade okej. Ja, att kunna säga att dom var goda har jag svårt för.
Att kunna acceptera att det gör inget att dom är olika stora, sprickor i dom. Olika mängd sylt osv det är stort för mig. Att sedan kunna lämna ifrån mig dom och känna att det gjorde jag bra för att vara första gången känns skönt.
Detta är sånt ingen annan ser men jag märker och känner av det.
Små ständiga kamper. Pågående förändringar som jag jobbar på.
Att jag är begränsad i vad jag orkar och klarar av kanske hjälper mig nu i detta fall. Det tog tid att göra dom men med god planering och massa tid så går det att göra. Jag jobbar inte snabbt nu när jag gör saker och jag ska inte skynda mig heller.
Det är njutbart för mig att vara i köket och baka och laga mat.
Jag hoppas att min vän blev nöjd med grottorna och bollarna hon fick.
Nu ska jag jobba vidare med mig själv och den förändringsprocess som är i gång med mig själv. Skruva vidare för att bli mitt bästa jag.
På återhörande.
Puss å kram 😘