Kramizen

... Ja det blir inte alltid som jag tänkt mig eller vill. Jag hade sån lust att börja skriva igen i höstas men sen kom livet ikapp mig och sög ner mig på botten rejält.
Allt annat som inte hade med överlevnad att göra blev bortprioriterat till förmån för att hitta glädjen och orken för livet igen.
Inte första gången jag var där nere på botten och ålade runt i allt det svarta, jobbiga som fanns där.

När jag har börjat reflektera kring vad mitt liv har har haft för innehåll hittills så kan jag se saker som skett nu på ett helt annat sätt och se hur jag där och då hanterade saker, eller snarare inte hanterade saker.
Saker som inte har blivit hanterade på rätt sätt ligger kvar där under ytan och gömmer sig. Kliver upp över ytan och gör sig påmind när jag minst anar det och egentligen inte har varken tid eller lust att hantera det.
Desto mer jag gräver runt i mig själv för att hitta mig själv så lär jag mig så otroligt mycket om mig själv.
Tänk vilken förmån det ändå är att få vara just jag och nu lära känna och hitta den fina tjej som bor i mitt skal.
Vilken fantastisk människa, stark och livserfaren på så många vis. Kreativ och driv.
Jag har sakta men säkert börja stå upp för mig, den jag är och mina åsikter och tankar.

Ja detta är bara början på en lång fantastisk resa på väg mot något...

Jag hoppas att jag kommer orka skriva mer snart för det är bra för mitt mående men det tar hjärnkraft att skriva och min hjärnkraft är begränsad på grund av min utmattning.

Idag vill jag använda min energi till att fira min underbara mamma.

Ett stort Grattis till alla underbara mammor där ute. ❤️

Jag hoppas jag en dag kanske ska kunna få bli en underbar mamma. Att vara ofrivilligt barnlös kan vara tufft och hårt men lärorikt och stärkande också.

Vad vill du fira denna söndag?

Puss å Kram❤️😘