Tiden flyger fort...

...ja väldigt fort, jag inser hur länge det var sen jag skrev något.
Ja det har såklart hänt en hel del. Jag var på en fantastisk bröllopsresa tillsammans med min make.
Våren var tuff på många sätt och vis, jag var bl.a. sjuk och kämpade för att klara av skolan. Men
skam den som ger sig för jag klarade av att slutföra skolan, trots att jag missade själva examensdagen
pga att jag fick ett epilepsianfall dagen innan. Ja nu har dom konstaterat att jag har epilepsi och jag äter
medicin för det både morgon och kväll. Det jag ser som sämst med att ha fått epilepsi är att jag inte får köra
bil nu på ett år, ja jag måste vara anfallsfri i ett år innan jag får köra bil igen. Det är lite tråkigt när jag är van
att kunna ta mig vart jag vill när jag vill men det kan jag inte längre så ibland känner jag mig som en fånge
men det har också gett mig nya möjligheter så det finns bra saker med det också.
Under våren när jag gick i skolan så skulle vi ut på praktik och jag valde då att försöka få praktik här hemma i Falun och det fick jag. Praktiken gick så bra att jag idag jobbar där. Eftersom jag inte kan ta bilen till jobbet så så blir det att jag går till jobbet, jippi. Det är positivt och eftersom vädret inte har varit det bästa i sommar så har jag ibland dragit på mig regnstället och slängt mig på cyklen för att jag ska ta mig genom regnet fortare och det hade inte hänt om jag hade haft bilen, det kan jag lova. Så väl känner jag mig själv och kan erkänna det.
Jag ser nu fram emot hösten med glädje och hoppas komma framåt i mina mål. Den ständiga kampen är vikten och det kommer jag alltid att få kämpa med.
Och det viktigaste är när man ska göra en förändring är att ändra tanken i huvudet. Det är också den svåraste delen av det hela. Jag kämpar tillsammans med min terapuet med träningen. Träna kan jag göra, det är inte så svårt. Men det som är svårt är det som händer i mitt huvud. Det är det som sker i mitt huvud som sätter stopp för att jag inte kommer iväg och tränar. Det kan vara sånt som att jag skäms för hur jag ser ut, jag är mycket sämre än alla andra, jag kan inte osv. Det är saker som sker i mitt huvud och det ska nu förändras och det är jag så tacksam. Jag vet hur viktig motion, rörelse och träning är för kroppen. Det är bra på så många sätt.
Och på tal om rörelse så ska jag gå och leta fram min kettlebell och se om jag kan göra lite som bättrar på min smärta som tyvärr gör att jag är sjukskriven just nu :(
Men jag återkommer!
Puss & Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback