Kramizen

Ja något lite kan göra en stor skillnad. Det lilla som gjorde stor skillnad för mig denna gången var ett samtal från en utav dom läkare jag har kontakt med. Det hade bl.a. att göra med min vikt. Det var inte lika hårt att jag behövde gå ner i vikt längre. Visst var det bra om jag gjorde det men inte samma krav som det har varit förut. En stor sten lämnade mig och bara av det så kände jag mig mycket lättare.

Jag känner att jag mår så mycket bättre på den fronten av det lilla samtalet och dom orden jag fick höra.

Jag kan nu unna mig något utan att få panik över att jag ska gå upp i vikt. Självklart kan jag inte släppa allt för då kommer jag att gå upp men ändå få det lilla extra när det är tillfällen.

Så nu blir det att bara få vara och må lite bra ang. maten och vikten ett tag så får vi se vad som händer på vågen.

 

Har hunnit varit några gånger till terapeuten och ja som jag sagt förut så är hon toppen. Sist så skulle jag försöka se vilken förändring jag hade gjort och att det var bra. Jag fick i uppgift att belöna mig själv. Vilket inte var så lätt. Jag valde att jag skulle skriva till mig själv. Det tog emot för det första och det var inte lätt men jag gjorde det och det var skönt efteråt. Jag har fått till lite nya rutiner och det är fler på g. Träningen är inte lika jobbig längre psykiskt och nu ska jag försöka att få rutin i träningen så att det blir ett par tillfällen i veckan. Sen om det är vattengympa, gymet ellet något pass spelar ingen roll. Det viktiga är att det blir av. 

Jag kan nu njuta av promenaderna till jobbet, även fast det regnar. Inte lika kul att gå när det blåser storm ute men det är mitt sätt att ta mig till jobbet oftST. Ibland tar jag cykeln till hjälp. När jag är ute på fältet och jobbar brukar det bli bussen dock men alltid promis till bussen. Det kan jag tacka min epelpsi för. Förut hade nog tagit bilen och speciellt om det var dåligt väder. Men inte längre. Två kilometer enkel väg promenad till jobbet är nu en del av min vardag ( ja ibland helg också ;-) )

Häromdagen när jag lämnade terapeuten så hade jag ett stort leende på läpparna. Det hade varit prat om vikt och hur jag mår i min kropp och hur jag känner med den. Ja jag är verkligen inte vän med min mage och den är ivägen för att jag ska känna mig bekväm när jag jobbar. ja jag hatar nog den nästan. Men vi räknade på mitt bmi och när jag ska gå så säger hon. jag trodde inte att du hade ett sånt bmi! Du ser mindre ut än så och är så mycket rörligare än andra som jag träffar som har övervikt. Och gissa om jag vart glad då. Kunde nästan studsa därifrån när jag gick hemåt. Ja hon vet vad hon gör iaf =)

Nu hoppas jag få träffa psykologen snart och se vad som är störst i min ryggsäck och behöver börja jobbas med.

 

Från det ena till det andra så är det snart helg eller ja väldigt snart. I eftermiddag tar jag helg. Ska ta bussen mot mor och far och spendera helgen hemma hos dom. Ska passa deras nya bebis, Ruff! En jämthund på drygt 8 veckor. Ser fram emot det. Ska försöka passa på att läsa lite mer i böckerna till jägarexamen också. Har lånat böckerna av lillebror. Jag hoppas snart kunna göra teoriprovet och klara av det. Det är 12 år sen sist jag höll på med att försöka ta jägarexamen. Även om jag inte har läst under den tiden så har jag ändå varit en del i skogen och har en del gratis av det.

 

För övrigt är jag sugen på att ev. skriva en bok. Men vad ska den heta, vill någon läsa den? Ja det tåls att fundera lite på. Kanske dom har något bra förslag när jag ska träffa framsteget om någon vecka.

 

På måndag har jag ett läkarbesök inbokat och jag ser faktiskt fram emot att träffa läkaren. Det var nog längesen jag kände så men jag tror att det blir något bra av det besöket, tjoho =)

 

Nää nu får det vara nog för denna gången. Dags för frukost och intag av morgondosen av medicin.

 

Puss & Kram